Det vanligaste är att de banor som används för ridning är byggda av sand och grus. Men utöver det finns de även andra underlag som hästen och framförallt ryttaren bör kunna hantera. När man rider fritt i naturen är det oftast gräsunderlag och detta gäller även på många fälttävlingar. Både på bana och i naturen förekommer även kortar delar där hästen behöver rida genom vatten.
Förutom att underlaget varierar i material skiljer sig det även gällande andra faktorer. En riktig duktig ryttare bör förstå underlagets egenskaper för att nå absolut bäst resultat.
En sak som påverkar är om banan upplevs stum eller inte. Med stum menas då att materialet känns hårt att rida på. En person som går på en bana för att själv känna efter om den är stum eller inte har inte helt lätt att avgöra detta. Väger personen lite kommer banan lättare att upplevas som stum medan de som väger mer kan uppleva banan betydligt mjukare. Med tanke på att hästen väger betydligt mer än en människa och att tyngden utöver detta påverkas av att hästen hoppar blir det därmed lätt missvisande när en människa försöker avgöra banans hårdhet.
De tre faktorerna som avgör hur banan upplevs är:
Ythårdhet
Asfalt och betong är de material som har överlägset störst ytbarhet. Ytan påverkas knappt något när hoven sätts ned och dessutom rör sig hoven på hästen knappast något när den går eller springer på underlaget. Ythårdheten påverkar även svikt, dämpning och grepp.
Dämpning
Den som en gång sprungit på en löparbana har upplevt riktigt bra dämpning. Där är det material som ”svarar” på den kraft som kommer från den som springer på det. På ridbanor är det mycket viktigt att arbeta med dämpningen för att både minska risken för skador och göra det bekvämare att springa på underlaget för hästen. Dämpning kan sägas fungera som ett par riktigt bra löparskor där löparen känner att man får ”stuns” i varje isättning.
Grepp
Med grepp menas hur mycket hoven glider på underlaget när hästen springer. Här gäller det att hitta en balans mellan dämpning, ythårdhet och grepp. Genom att hoven kan glida något på underlaget fördelas ”stöten” som blir när hoven sätts i marken. Det är alltså bra om det inte är för hårt grepp. Detta i likhet med varför många människor får ont i benen när de springer på asfalt. Greppet är där helt enkelt för stort – i kombination med för hård yta.
Vilket underlag som man rider på är också en stor faktor gällande hur bra hästen kommer att prestera. Men det påverkar också hur stor risk det är för skador. Generellt står dessa två faktorer som motpoler mot varandra. Med ett underlag som ökar hästens prestation kommer även skaderisken att öka. Det gäller därmed att som tränare vara noga med att avväga det ena mot det andra och hitta en lagom balans.